söndag 21 september 2008

Mer än ögat ser - Melissa Marr (2008)

Aislinn ser sånt som andra inte ser, vart hon än går ser hon onkytt, små älvväsenden som älskar att retas, bråka och vara allmänt otrevliga mot människor. Men det enda hon kan göra är att låtsas som om hon inget vet, annars skulle de aldrig lämna henne ifred. Enda tillflykten hon har är i Seths tågvagn där håller stålväggarna oknytten ute men där finns andra frestelser, Seth är ingen vanlig vän, han är mer men han har en ny flicka varje natt och det känns inte värt att bli en av dom. Och den påträngande alvkonungen, varför fortsätter han att uppvakta henne trots att hon flera gånger har tackat nej till att bli hans drottning.

Det går inte att inte tycka om Marrs berättelse för den är helt trolsk och ändå känns det så modern! En av få böcker som jag kommer vilja behålla och det är svårt att slita sig ifrån den här härlig alvberättelse med alla de nödvändiga igredienserna, där du kan dansa till solen gå upp, dricka sommarvin och fröjda dig i all evighet. Sen "Mörkrets tjänare" av Holly Black känns det ju inte direkt som om man har fått sin törst släckt förrän nu.

Ink Exchange (2008)
Inte en direkt fortsättning på "Mer än ögat ser" dock ska flera av huvudkaraktärerna florerar i denna fristående bok och den utspelar sig i en annan del av älvariket. Känns ändå som ett måste för har man en gång trätt in är det svårt att lämna dem. Dock har Marr halvt om halvt lovat att det ska komma en direkt fortsättning men tills dess får vi nog hålla tillgodo med det vi får.

Ottolina och skolspöket - Chris Riddell (2008)

När Ottolina och Herr Hubb som vanligt går till parken träffar hon flickan Cecily och hennes lilla häst Mummel. Cecily är berättar mycket märkliga historier och Ottolina fatter genast tycke för henne även om Herr Hubb är mycket tveksam till henne. Cecily går på Alice B Smiths skola för ovanlia begåvningar och det vill sig inte bättre än att Ottolina också börjar på skolan. Men något underligt händer, någon spökar på natten och vandaliserar, hur Ottolina och de andra barnen våga stanna nu?

Jag har verkligen längtat efter att få läsa den nya Ottolina och äntligen har jag fått lite tid över, med lika fina illustrationer och lika mycket att titta på kändes denna minst lika bra. Dock blev jag lite besviken att bilderna var i svart och blått istället för i lila som utsidan av boken, men man kan väl inte få allt.